Vandringsdag 31

Arefjället

18-08-2018
Vandringsdag 31 (inkl. vilodagar 42)

När jag vaknar har jag ont i huvudet och kompletterar frukosten med alvedon. Huvudet och övriga kroppen känns trött idag. Efter frukosten ligger jag och vilar några timmar och så småningom försvinner huvudvärken. Jag packar ihop och när jag börjar röra mig vidare har klockan redan blivit 13.00.
Målet för dagen är att nå fram till Länsstyrelsens stuga vid Arevattnet.
Efter ett par kilometer längs vägen tar jag av in på en stig som ska ta mig norrut till Skalvattnet. Det blir en blöt och brant stigning upp till Skalvattnet och när jag når fram till sjöns östra spets är jag rejält svettig. Nu börjar det regna också, inte kraftigt men hyggligt duggregn. Min plan är att nå fram till Arevattnet genom att ta mig upp för Arefjället och gå mellan topparna 1241 och 1211, gå ner mot Arevattnet men hålla viss höjd för att slippa vegetationen och följa bergssidan till sjöns västra spets där jag ansluter till den led som går till Arestugan.
Jag börjar med ett vad över utloppet till Skalvattnet, pissblöta skor. Jag går diagonalt upp för bergssidan med sikte mellan topparna. Vädret blir hela tiden värre, regn och vind tilltar. När jag är närmare 100 meter från att passera mellan topparna är det storm och extremt regnväder, lägg där till den dimma som dragit in med ovädret. Jag får gå på känn och eftersom jag var hyfsat nära topparna lyckas jag träffa rätt emellan dem trots dimman. Nu är jag genomblöt och fryser, känner att jag behöver ta mig ner till trädgränsen för att få skydd från vinden och på så sätt få värmen tillbaka. Jag skyndar försiktigt ner på andra sidan berget och när jag tillslut når trädgränsen känner jag mig trygg. Det blev lite väl extremt där uppe och jag frös nå fruktansvärt. Återigen vill jag tacka mitt pannben för beslutet att ta mig ner till trädgränsen, hade jag stannat där uppe kunde det gått illa. Problemet nu är att vegetationen är för tät, det går inte att ta sig framåt. Jag får gå upp ovan trädgränsen igen för att kunna röra mig framåt, men det är kallt och jag får ibland gå ner till trädgränsen igen för att värma mig. Det är kämpigt och en gång halkar jag, ingen fara. Efter massor med timmar, blod, svett och tårar når jag äntligen fram till stugan, helt slut.
Det första jag gör är att hämta vatten och gå på dass sedan går jag in i stugan, ingen där, skönt. Jag börjar med att klä av mig helt naken eftersom allt jag har på mig är pissblött. Jag gör eld i vedspisen och sätter mig på golvet framför, här sitter jag naken i över en timme och känner hur min frusna kropp får värmen tillbaka, jag skrattar till och ler, skakar på huvudet och tänker, käre värld en sån dag.

Dagens sträcka: 21,7km
Väder: lätt regn till en början som övergår till kraftig vind och regn med inslag av dimma.
Humör: 2/5 klacksparkar, tuffaste dagen hittills, fick ge allt jag har och säkerheten var på riktigt ifrågasatt.
Dagens låt: Dio – The last in line

Kall och sliten uppe på Arefjället

3 Replies to “Vandringsdag 31”

  1. Bra jobbat! Låter lite som giffarnas final mot Bajen på Studan. Om detta var 2 av 5 klacksparkar så hoppas jag verkligen att du slipper uppleva en 1:a!

  2. Usch vilken dag,! Har varit trevligt att läsa dina fylliga vandringsberättelser! Vi träffades vid bron norr om Olden. Jag hittade dör mina första hallon. För dig som kom söderifrån var hallon i gen nyhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *