Vandringsdag 32

Are vattnet och fjället

20-08-2018
Vandringsdag 32 (inkl. vilodagar 44)

Igår, 19 augusti blev det en vilodag här i Arestugan. Slut på energi i både kropp och knopp efter senaste bravaden över Arefjället.
Jag låg och vilade i stort sätt hela dagen förutom då jag var ute och i vedboden för att såga upp mer ved.
Stugan ägs av länsstyrelsen och har fyra + två bäddar, vedspis och litet kök.
En välbehövlig och oplanerad vilodag som förhoppningsvis kommer ge kraft för fortsättningen.

Idag 20 augusti vaknar jag 07.00 när klockan ringer, det spöregnar och jag ställer om klockan på 08.00, somnar om.
08.00 öser fortfarande regnet ner och jag ligger kvar och drar mig en timme till innan det börjar avta och jag bestämmer mig för att börja städa stugan och packa mina saker. När jag är redo att börja dagens vandring har regnet avtagit helt och ersatts av strålande sol, skönt.
Även om det inte regnar så blir jag nästan pissblöt från midjan och neråt när jag travar på genom vegetationen som naturligtvis är blöt efter allt regn.
När jag kommer upp ovan trädgränsen får jag en fantastisk utsikt över Arefjället i ryggen och i kombination med fina bäckar och strålande sol ger det en härligt varm känsla, den har jag saknat senaste tiden.
Leden är inte helt lätt att följa och jag får ofta stanna och söka av terrängen för att hitta stenrösen som inte alltid är tydliga, vid ett tillfälle tappar jag leden helt och förlorar kanske 30 minuter på detta, ingen katastrof men man tappar energi när det är blött i terrängen och får leta sig fram. Det positiva är att det är väldigt fint här uppe på södra storfjället och jag känner mig trots allt pigg i kroppen förutom fötterna.
När jag vandrat omkring fyra timmar ser jag plötsligt mötande vandrare och det visar sig vara ett par som även dom vandrar hela fjällkedjan. Thang med sällskap som jag tyvärr inte minns namnet på och knappt en timme senare möter jag även André och Charlotte som även dom går gröna bandet, trevligt att träffa fler som gör hela resan.
Jag vet inte exakt vart jag ska slå läger idag men har som delmål att ta mig till Atostugan.
Påväg ner mot Atostugan passerar jag berget Atoklimpen/Atoklinten/Aatoeklibpie, kärt barn har många namn.
Atoklimpen som enligt samisk tradition är ett gudaberg. Namnet betyder ”det där berget” och ansågs vara ett så speciellt berg att något annat särskiljande namn behövs. Samerna tillbad och offrade åt berget samtidigt som de vid fara eller olycka ropade på hjälp till berget.
En fascinerande och fin plats att beskåda.
När jag kommer ner till Atostugan känner jag att det är för tidigt att slå läger och bestämmer mig därför att fortsätta längsmed väg 1116 i östlig riktning för att imorgon inte ha mer än kanske tre mil kvar till Hemavan. Jag slår läger 22.00 ungefär vid övre jovattnets östra ände.
Som alltid svårt att hitta bra tältplats intill en väg men till slut hittar jag en hyfsat plan yta som precis räcker till för mitt lilla tält.
Äter middag och somnar gott med ljudet från vågorna på sjön.
God natt.

Dagens sträcka: 32,5km
Väder:Regn på morgonen, strålande sol halva dagen som övergår till växlande molnighet och sedan grått med duggregn.
Humör: 3/5 klacksparkar, Skönt med vilodag igår. Trötta fötter men med gott mod.
Dagens låt: Millencolin – Fox

Atoklimpen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *